Igår hade jag förmånen att träffa Metodistkyrkans kabinett, dvs biskop och distriksföreståndare. Vi samtalade länge om GF. Vi var eniga om att bäst är att många svarar på remissen, att det finns en tydlighet kring hur MK kommer ta ansvar för de församlingar som inte vill ingå i ett nytt samfund, att vi tillsammans vill arbeta för att beslutet på Årskonferensen kring ny gemensam kyrka blir enhälligt och att den process som MK står i präglas av ödmjukhet och ömsesidigt förtroende.
Metodistkyrkan behöver på ett tydligare sätt än de andra samfunden ta ett ansvar för de församlingar som av någon anledning inte vill ingå i det nya samfundet. Detta kan ske på lite olika sätt, man kan tex bli tillhörig ett annat lands årskonferens. Men kring det behöver det samtalas och förhandlas och det är troligen en ganska knepig process. Men kabinettet har - och tar - det ansvaret också. Då kan man "enhälligt" tillåta varandra gå åt olika håll med önskan om Gud kraft och ledning för envar.
Just nu åker jag tåg till Sthlm för motsvarande sammanhang inom Missionskyrkan. Här kallas det inte kabinett och kanske inte nåt annat coolt heller (skall kolla det) men jag tror det blir minst lika spännande och bra samtal.
Solen skiner på ett fullsatt x2000 som märkligt nog fortfarande är enligt tidtabell... Vi finns i undrens tid! =)
/Lasse
En viktig insikt är att vi från olika håll både måste avstå och ta emot olika traditioner och vanor. Metodistkyrkan har genom sin struktur ett slags strukturellt försprång. Då är det är vitigt att våga avstå.
SvaraRadera